SJÖSALAVÅR (1949)

Trubaduren och visdiktaren Evert Taube, som befinner sig på sitt kära Sjösala i Roslagen, har penningbekymmer. Fordringsägare står i kö för att få betalt, och han är pank. Han bestämmer sig för att resa till Buenos Aires i Sydamerika. Där kan han skaffa material till nya visor och till en del tidningsskriverier, som kan ge extrainkomster. Han gör upp ett kontrakt med sin förläggare och lyfter ett försvarligt förskott. Han tar farväl av familjen och inleder sin långresa med skärgårdsbåt in till Stockholm. Under båtresan tänker han på sin diktade gestalt Fritiof Andersson och dennes i visor skildrade äventyr på olika håll i världen. Diktarens tankar tar filmisk form, blir till bild och ljud. Visorna om Fritiof illustreras. Efter ankomsten till Stockholm går Evert till Gamla Stan och Källaren Den Gyldene Freden. Här börjar han återbetala skulder och fortsätter att göra rätt för sig också på annat håll. Så småningom är han skuldfri, men då är också pengarna slut. Någon resa till Buenos Aires är inte att tänka på. Men Everts vänner tycker inte saken är mycket att beklaga. Han behöver inte resa bort, han har hela världen i sitt hjärta, i sin diktning.